De senaste två veckorna som gått har jag inte engagerat mig speciellt mycket i att gå ner i vikt. Det känns som om jag behöver landa lite i det här efter två månader, få rutin på de nya maträtterna och få det att fungera i vardagen helt enkelt. Därför har jag varit väldigt snäll mot mig själv och inte räknat på någon fettprocent hit och dit. Jag har gått på känsla bara.

Dagarna med barnen tar mycket kraft och energi och då är det inte så lätt att göra storverk med LCHF känner jag. Så nu är jag bara nöjd med att jag fortsätter må bra och inte faller ur det här. Har funderat lite på vilka mina fallgropar är och har kommit fram till följande:

• -Jag tröstäter på kvällarna. Att äta hjälper mot både oro och trötthet. Trött är jag mer eller mindre jämt...
• -Jag äter för fort, ofta har jag inte tid att sitta ner och då äter jag i farten. Hinner därför inte känna efter när jag blir mätt.
• -Jag äter för mycket. Mat är gott, jag älskar att äta och då är det lätt att ta en munsbit extra.

Nu måste jag säga att dessa saker har förbättrats avsevärt sen jag började med LCHF men det är en bra bit kvar tills jag är där jag vill vara.

Hur gör jag för att få tillbaka inspirationen tro?? Är det bara att vänta på vårsolen??