.Hej igen,

natten är snart här men du måste få mitt budskap i god tid före veckohandlandet.

Går du inte ner i vikt så äter du antingen fel eller så äter du för mycket mat.

Denna bistra sanning är det bara att ta till sig. Jag har följt era bloggar och kan konstatera att många av er äter helt perfekt sammansatta matsedlar. Ändå skriver ni och deppar över, att ni står still på vågen. Ja så är det. Ni sköter allt enligt vad vi lär ut och ändå tappar ni inga kilon, eller ens centimetrar. Vad är det för fel på metoden?

Metoden innehåller inga fel. Felet är du själv.

Många års synder

År ut och år in har du ätit dig mätt. Långsamt har vikten ökat och plötsligt kommer känslan, nu får det vara nog, nu ska jag banta, måste ner minst 15 kilo o.s.v.

Ja just det. Ner femton kilo och det ska ske nu!!  Problemet är, att kanske under tio års tid eller ännu längre har magen fått för mycket mat, på tok för mycket. Plötsligt ändrar du dieten drastiskt och då är det konstigt att du inte också tappar alla kilon du gått upp.

Håller med, men tillägger direkt. Portionerna är för stora. Om du tycker att det inte går att äta mindre, bara 150 gram kött om dagen, hur ska du överleva. Ja som jag sagt tidigare i någon av mina krönikor. Kroppen är energisnål, oerhört energisnål. Om kroppen inte får kolhydrater så gör den sitt bränsle av fettet vi äter. Om vi bara äter fett kommer kroppen att använda det fettet och det fett vi bär på för att göra om till bränsle. Så går du ner i vikt. Det finns ingen annan genväg. Det är inte fråga om motion, utmattning, pulverdiet eller något. Kroppen behöver bara inte de stora mängderna av det du ger den. Punkt slut.

Uppgiften nu

är, att halvera alla portioner från vad du tänkt dig ska vara lagom.

Ett undantag, fettet, se till att ge kroppen sitt fett, det hjälper kroppen att inte gå ner i svältläge. Så länge kroppen har fett fungerar den på alla cylindrar. Gör allvar av det jag skriver. Lägg upp hälften så mycket mat mot vad du tänkt dig. En ostbit istället för två, en korv, ett ägg, en dl vispgrädde, en halv fläskkarréskiva, inga hallon, ingen tröst av något du uppfunnit som surrogat, typ kokosbollar utan socker.

Ät dessa mindre ransoner och känn dig utsvulten under två dygn. Plötsligt känner du hur mätt du blir även på denna lilla ranson. Plötsligt känner du också hur fet portmonnän blivit eftersom du inte handlar så mycket. Det enda som får vara fett med ditt goda samvete måste väl ändå vara plånboken. Vårda den fetman! När vällustkänslorna infunnit sig ska du jubla, skriva blogg och berätta och uppmuntra andra till att göra sammaledes. Det är tillsammans vi blir starka och orkar stå emot.

Rom byggdes inte på en dag

Självklart vet jag att ni våndas och gör så gott ni kan. Jag vet också hur svårt det är att ensam fixa allt så det blir rätt. Vore väl egentligen konstigt om du inte fick ett återfall någon gång då och då.

Du måste ha ett mål, en morot, något att drömma om. Tänk ut det som skulle uppmuntra dig mest om det inföll. Jobba som en iller på att komma di, till målet.

När du nått målet, tveka inte att fira och gör det ordentligt. Du är ju dagens hjälte då och framöver. Tack vare att du gått ner i vikt kommer du att leva längre, må bättre, känna dig mer tillfreds med dig själv, ha färre krämpor, slippa viss medicin, känna dig stilig m.m. Allt detta måste väl vara mer värt än att förstöra din uppsatta plan genom att äta en sötsliskig godiskaka eller att svepa en läsk, när ändå inget släcker törsten bättre än mineralvatten.

Semlornas tid är nu

Förr när vi levde fattigt fanns det anledning att någon gång om året få äta något riktigt förbjudet och festligt. Bröd på fint vitt söndertrasat vetemjöl och med en fyllning av mandelmassa och vispgrädde löd erbjudandet. En gång om året fick man synda.

Nuförtiden börjar semlorna saluföras innan vi ens firat trettondagen. De är inte goda och kostar alldeles för mycket. Låt bli dem, för alltid, de är inte värda någonting och tänk på allt de orsakar av elände och sjukdomar. Känn dig stolt att orka stå emot. Kanske du kan göra en egen liten antisemlerimramsa att gnola på. Är den bra vill jag gärna läsa den i din blogg.

Mitt löfte

Jag lovar härmed att den som halverat sin portion varje måltid under en vecka och behållit fettmängden kommer att gå ner minst ½ kilo per vecka och ändå må oerhört bra. Det gäller bara att våga. Ungefär som att stå i flygplanet beredd att hoppa ut i fallskärm. Det är ju inte farligt men kräver lite guts för att våga ta steget.

Jag lovar också, att till den som skrivit den mest spännande berättelsen om hur det gick med viktnedgången, dela ut en fin present från LCHF.se Visserligen har inte Paul gett sitt godkännande ännu men vid ett njet från honom tar jag ur egen ficka. Lugn bara!  

Kör hårt nu, kör så det ryker

Sätt upp ditt mål för nästa femkilos intervall. Ett fint mål, lova dig själv något riktigt mysigt. Kanske en teaterbiljett, en resa till Ullared att köpa kläder, en gratinerad hummer och en flaska bubbel, ja vad vet jag om vilka önskemål du har.

Egentligen vet jag bara att om du inte går i mål med oss i vår bantarkampanj så har du svikit dig själv. Det är inte bra. Tummis på att du kommer att lyckas. Vi hjälps åt!

Kram