Hej alla mina glada och tappra följeslagare.

Har just blivit tårögd över Charlotte Kallas skidguld och tänkte haka på med några rader som beskriver vad det betyder med lite j-ar anamma inte bara i skidspåret utan även vid matbordet.

Du ska i mål, din insats är viktig för helheten. Minsta framgång ska bloggas fram som uppmuntran till oss andra. Vi bryr oss mycket mer än du tror. Personligen tar jag det som ett nederlag om du bryter.

Du får inte bryta även om du känner att ingenting händer. Lova mig det!

Du ska veta att det händer fast du inte tror och känner så.

Mindre portioner, mera fett och för dig som kan och orkar, lite extra rörelse och motion. Det gör susen.

På blogg och forum kan jag tyda fram och motgång och med beundran ser jag hur du snabbt blivit bättre på kostverktyget och säkrare i din bedömning av hur bra eller dåligt något är.

Riktigt roligt att se hur alla konstiga maträtter passerar och hur du får mitt i prick med protein och kolhydrater. Jämför med för en månad sedan, skillnaden är stor.

Extra krydda tycker jag det är när jag ser hur ni stöttar varandra. Har nog aldrig läst så många kramellikramkram tidigare. Faller in jag med i samma jargong, känns kul och rätt. Tillsammans fixar vi detta, jag är helt övertygad om det, för jag är nämligen bantningsexpert.

Förnuftet vägleder och du börjar inse att detta inte är en exakt vetenskap utan att det bara gäller att hålla sig inom ramarna.

Du märker också hur vissa inte går ner någonting, trots asketisk på gränsen till plågsam mathållning och själv fuskar du med en gräddkola och ändå går du ner, så orättvist, eller hur.

Nu är det dags att avdramatisera alltihop. Det är ingen katastrof att ta lite senap även om den innehåller 22 gram socker per hekto. En liten gnutta kaviar på ett ägg tycker jag också får passera. 22 gram per hekto även där, men…. Det går ju bara åt några gram av varan och utan tvekan höjer kryddan smaken till nya höjder. Gärna en kort sträng kaviar men ingen semla med mandelmassa och socker, där går gränsen. Skrapa av vispgrädden, ät den och ge bort resten till någon du ogillar.

Motivationspeppning

Känner dessa dagar med liha, hon vill för allt smör i Småland inte komma ur ketosen, hon märker att det nu händer saker, blir så glad för henne.

Flera av er har märkt samma som liha, plötsligt bara börjar det hända saker, är det inte kilon så är det centimetrar eller om inget av detta så mår du i alla falla mycket bättre. Bara det är ju värt entrén.

Känner också för dig, som ”gör allt” men ändå ”händer ingenting”. Eftersom jag vet att det händer saker hela tiden även om det inte just nu märks så kan jag sitta lugn och vänta. Problemet är inte att du inte tappar vikt utan att du känner tröstlösheten. Till och med börjar du känna dig hungrig. Alltså, du äter så lite och känner dig hungrig och ändå, trots att du är överviktig, händer ingenting. Vad är fel? Jo felet är, att du äter för lite fett och för stora portioner. Kanske är du också otålig och tycker allt ska hända på en gång, helst igår.

Överviktig blir man av socker och av för stora portioner. Det gäller alltså att öva sig på att äta mindre men mera fett.

Det gäller att inte ge upp, det gäller att nöta på. Plötsligt, så kommer det att hända, vet det. Rätt vad det är börjar viktnedgången och när det väl börjat går det effektivt och i jämn fart. Du börjar bli glad och detta sporrar dig till, att bli ännu mer noga med det du håller på. Framgång föder framgång kan man säga.

Nu, hela denna vecka till nästa måndag ska du vara otroligt jobbig för både dig själv och omgivningen. Det är bara du som gäller. Varje kväll när du går till sängs, ska du fundera på hur du kunde vara så duktig som inte åt fastän du inbillade dig att det sög i tarmarna.

Varje morgon kommer du att vakna pigg som en nötkärna, tidigt och hungrig som en varg.

Gör då i ordning din lilla ägg och baconfrukost. Ett halvt paket bacon och ett stekt ägg. Till detta thé och någon god ostbit.

Du står dig garanterat ända till eftermiddagen på denna måltid, även om du inte har för avsikt att hoppa över lunchen så kan det vara bra att veta att det du ätit på morgonen håller dig gående länge, otroligt länge .

Låtsas att hela svenska folket står bredvid och hejar på. Låtsas att alla ser om du bryter loppet. Det går inte att skylla på gaffeln, kniven, vädret eller jobbet, du har bara dig själv att skylla på, pinsamt värre men sant!

Många fina och intressanta frågor hamnar i bloggarna. Problemet med bloggarna är ju att dessa glider iväg efterhand och plötsligt när du fått svaret/n på frågan, svaret som kanske många skulle ha mått bra av att få se, så är bloggen borta.

Mitt tips och min vädjan är, skriv frågor av medicinsk natur på expertforumet. Där ser vi frågan hela tiden och det kan komma in många svar.

Gäller det bantarfrågor utan kemiska formler och underliga medicinska uttryck på latin så är det bra om den hamnar under rubriken ”Banta med Nicke”. Där finns vi vanliga, alla ni och jag och som jag med glädje noterat ibland även experter som Frank, Erik, och L-E. De har svårt att låta bli, ha ha, det känns bra.

Du läste vad jag skrev, skrid nu till verket, det gäller medalj! Högsta valör, det gäller ditt liv, ditt väl och ve. Finns ingenting bättre att kämpa för. Jag håller mina tummar och tår.

So long, kramellikramkram

Nicke