Hej kära LCHF-vänner,
Turbulenta dagar just nu. Flera tidningar skriver om vår matmärkning. Representanter för dietister, Livsmedelsverket och andra uttalar sig om LCHF och även om oss. Aftonbladet idag den 28 februari 2010 skriver om LCHF som en sekt.
Plötsligt får vi alla veta, att både Coca Cola och McDonalds sponsrar OS. Blir någon förvånad?
Förr var OS en ädel kamp för amatörer. Minsta ersättning av ekonomisk natur renderade i princip till livstids diskning.
Nu jagar man sponsorer till alla idrotter, ju mer pengar desto bättre. Alla skidåkarna bär fåniga glasögon, som skymmer sikten och gör att de ser ut som Spindelmannen.
Skiddräkterna ser ut som sparkdräkter för bebisar. Stört hopplöst att med hjälp av dräkten se varifrån den tävlande kommer. Evenemangen går på de tider som media och sponsorer bestämmer. Nåde den som inte gör en krumbukt och lyfter upp skidorna så fort målskynket passerats. Påminner om skämtteckningen med boxaren som blev knockad och hade reklamen ”Eat at Joes” skriven på skosulorna”. Teckningen var gjord på den tiden man kunde skratta åt en absurd företeelse. Nu är den absurditeten det enda som gäller.
Äter man Low Carb High Fat, LCHF, så tillhör man en sekt säger vissa av etablissemanget utbildade och utsedda tyckare. Redan har man på olika bloggar börjat beskriva vad som utmärker sektmedlemmar, man menar oss, alltså dig och mig. Vi, helt vanliga små människor som vill må bra och äta rätt. Har det inte gått lite väl långt, när den som vill äta riktig mat blir utpekad som sektmedlem och mobbas? Känner vi trycket? Vem ligger bakom, tror inte ens jag behöver tala om det för dig. Börjar förstå hur det går till när man från ledande håll trycker massorna framför sig och manipulerar sanningar, mobbar, pekar ut, förvränger sanningar och tiger om viktig information och klara fakta. Historien bjuder på många exempel i både stort och smått. Låt oss dissidenter stå raka i ryggen, vi vinner den här matchen. Denna gång är det våra makthavare som får ge sig och stryka på foten. Om vi håller ut vill säga. Du, jag och alla andra som känner sig klara av allt, eftersom vi äter LCHF.
Tummis på det kära sektmedlem……Ha ha!
Ett argument de för fram nu är, att vi LCHF-are anser oss stå över gängse normer och vet mer än andra. Själv tycker jag det stämmer alldeles utmärkt. Inte ens etablissemangets professorer tycks ju veta hur kroppen fungerar om den får i sig kolhydrater. Det vi kan och vet har de ingen aning om, eller rättare sagt låtsas, de inte ha en aning om.
På nätet kan du läsa om företaget Itrim. Claude Marcus, professor i barnfetma på Karolinska Sjukhuset sitter med i Itrims expertråd och tycker det är helt i sin ordning att träna så man får kondition och muskler. Så långt ok. Men för att inte gå upp i vikt ska du äta Itrims pulver, med i princip noll i kaloriinnehåll. Träna och bygg muskler. Se med hjälp av pulverfödan till, att kroppen kommer i svältläge och i ren desperation förbränner musklerna. Du går ner i vikt, javisst, mår du bra också? Försvinner fettet?
-Vad får jag bjuda på, rött eller grönt pulver?
-Åh vad festligt det ska bli och tänk vad bra, jag får ju en bestående viktminskning av detta pulver också.
-Kanske ett år eller två, helt otroligt så bra.
Apropå Itrim, så läste jag också på nätet att herr Lederhausen, McDonalds förre VD och med ett namn misstänkt likt sin äldre namne, han som tog McDonalds till Sverige, har satsat 30 miljoner på att nu utveckla Itrim. Först göds vi alla för en dyr peng och med usel ”mat” till att bli smällfeta. Sedan mjölkas vi en gång till genom att de flår av oss pengarna när vi vill komma tillbaka till vår ursprungliga form. Företagsamt på min ära, men ärligt, nej. Det värsta, hur kan en professor sälja sig så billigt. Varför är jag den ende som i min kammare har synpunkter på detta? Jo etablissemanget håller ihop och skyddar varandra. Oliktänkande tystas eller tigs ihjäl.
Nog om detta, mer följer nästa gång.
Ska väl skriva en rad om bantning också. Ni är så oerhört duktiga nu, jag ser ju på Forum och bloggar hur ni har det. Känner mig faktiskt lite stolt över att ni vill vara med. I vissa fall är det nästan så jag känner mig delaktig i era framgångar. Tacka fettet för det. Läste en gammal kokbok med läckra maträtter från det förflutna, 60-talet tror jag. Recept för fyra portioner, en fiskrätt som innehöll noll kolhydrater och hör här 500 gram smör, 3 dl vispgrädde och någon dillvippa som dekoration, så gott det såg ut också. Ska se om jag kan roffa åt mig boken och delge några recept ur den. Den låg i en låda på Myrorna där jag dödade tiden och egentligen ville hitta några unika LP-skivor. Lova mig nu, vi ger inte upp, vi står pall för det yttre trycket. Vi ska inte känna oss udda. Det är vi som leder utvecklingen åter, tillbaka till det gamla och ursprungliga. Väl mött
So long
Nicke