Kära bantarvänner,

I dag ska jag uppehålla mig uteslutande vid Margareta Skog. Du vet hon som gick ner från 145 till 59 kilo. Margareta är sjuksköterska och medicine doktor i omvårdnad.

Klipper inspirationen från en artikel om henne i dagens Svenska Dagbladet, Idagsidan.

Margareta är idag 55 år och år 2005 en januariförmiddag i kafferummet ställde hon sig själv den ödesmättade frågan: Hur gammal vill du egentligen bli?

Margareta kom fram till att minst 80 vill hon bli. Dessutom kom hon fram till, att så som hon belastade sin kropp skulle det bara vara en tidsfråga innan hon drabbades av allt man varnar för, diabetes, ledbesvär och allt det andra, som för övrigt många av oss redan lider av.

Sagt och gjort, Margareta fick startkraften till en genomgripande livsstilsförändring.

”Problemet är inte att gå ner i vikt, det kan varenda människa”, sade hon.(….oohps!! min anmärkning) Problemet är att kunna behålla sin nya vikt, att bli en ickebantare. Margareta vet, att en gång sockerberoende, alltid sockerberoende, således påbörjade hon arbetet, att bygga om kopplingarna i hjärnans belöningssystem. Förr var det kaka till kaffet, idag en apelsin med kanel på. Margareta vet att kanelbullar och vitt bröd triggar igång hennes sug mer än något annat. Därför låter hon bli dessa. Nu promenerar hon till och från arbetet. Äter nyttigt var tredje timme och stannar upp två minuter när starka känslor blossar upp.

Margareta har en samling med lappar med olika budskap. En av de viktigaste är just den om impulskontroll. ”Lyckas man bara stå ut i två minuter, så kan man ändra på mycket i livet.”

Blir du tvärarg på någon, vänta två minuter, Ligger det en påse Polly framför näsan, vänta två minuter. Många beslut blir klokare om du kan vänta i två minuter. Margareta firar i dagarna femårs jubileum med sina nya hjärnvägsbanor. Margareta har nu kastat alla sina bantarböcker, hon behöver dem inte längre. Hon behöver inga recept, snabba kurer, eller diskussioner om fett. Margareta vet vad hennes kropp behöver för att må bra.

Funderade du på en magsäcksoperation? –Visst har jag tänkt tanken. Det som fick mig att inte gå till kirurgen var att jag ville ha en frisk ålderdom. Forskningen vet inget om detta ännu. Varför bygga in ännu en risk när jag hanterade risken att inte alls bli gammal.

Som sjuksköterska har Margareta god kunskap om diabeteskosten. Små blodsockersvängningar är ett bra sätt att motverka sötsug och hungerkänslor.

Hur gör du när du går ut och äter? –Jag väljer så rena produkter som möjligt, -en köttbit, en kycklingfilé, en laxfilé. Samhället har förändrats mycket på de senaste fem åren. Idag är det inga problem att ändra i menyn, så den ska passa. Skillnad mot för fem år sedan, då kunde de titta lite snett och oförstående på mig. (Fritt översatt)

Kommentarer till ovanstående som ska hjälpa just precis dig, att följa samma mönster som Margareta gjort, men efter dina förutsättningar.

Du kan om du vill, om du bara känner tillräckligt ohälsohot och besitter lite j***ar anamma.

Känner du dig hungrig så är det inte så att du är det utan det är bara kroppen som luras. I Sverige finns inga svältande utmärglade hungerkrakar. Du är van att hela tiden stoppa i dig vid minsta sug och därför har du gått upp i vikt. Kan du hejda detta okynnesätande har du goda möjligheter att åter få kontroll över dig själv och återgå till normal kroppsvolym. Det kommer inte direkt, men sakta upplever du vad som sker.

Att ändra sitt förhållande till mat är en fråga om vilja. Tycker du, att kanelbullen, prinsesstårtan, ostsmörgåsen, potatis, pasta, ris och snask är så gott att du inte kan avvara desamma så är valet enkelt, ät gott, bli fet och bli ett vrak i förtid, garanterat.

Tycker du att du vill leva många år till och gärna då i smärt tillstånd, avstå då från och med nu, just precis nu, det som du vet förstör din framtid. Tänk när du blivit lite lättare, när du enkelt går en uppfriskande promenad istället för att åka. Bara känslan av att kunna välja är ju otroligt skön. Den måste upplevas.

Tänk vad jag skulle vilja stå där öga mot öga och möta din blick när jag lyssnar på dina förklaringar eller snarare bortförklaringar, när du ska försöka rättfärdiga felstegen vid matbordet. Höjdaren skulle vara, att se dig rodna när du berättar. Då vet jag att du förstått vad det hela går ut på. Det är ju din enda hälsa jag pratar och tjatar om hela tiden. Du skulle aldrig drömma om att köra med full fart mot järnvägsövergången när ett tåg passerar. Ändå fortsätter du i gamla invanda mönster mot något som du vet kommer att sluta med liknande resultat för din kropp, totalkrasch!! Bannlys, Dajm, Japp, Godis i alla former. Tänk inte ens på att äta något som liknar ungefär det som förstör din enda kropp, då sätter du hjärnan på ytterst svåra prov, bara dumt.  Ät det nya som bjuds. Äkta vara…små portioner, inte en enda kolhydrat och skölj ner med friskt vatten. Låt inte andra bestämma vad du ska stoppa i din mage, det är ditt beslut, bara ditt.

Åh, vad jag vill att du ska lyckas, nästan löjligt, varför ska jag bry mig. Undrar ibland, måste vara att jag hyser sådana sympatier för er alla. Dessutom vet jag att jag kan detta ämne och jag vill verkligen få med mig många fler in i en mysig lång framtid. Ja därför ger jag mig inte, vi kör hårt nu, tillsammans. Mot hundrakilosmålet!!! Iofs bara ett delmål, men det är ju ungefär en av oss i vikt.

I morgon är den 10 mars. Kan du sända dina uppgifter om midjemått och viktnedgång till mig då. Antingen till mailadressen Nicke som finns här på ”min sida” eller till nils.bruhner@lchf.se så kan jag räkna ihop och rapportera före helgen. Har inte sparat föregående med namn, bara en excelfil med anonyma siffror så det bästa är om jag får de uppgifter ni samlat ihop totalt sedan vi började runt den 10 januari. Kör hårt, jag vill ha många svar, även från dig som är extra blyg.

Solen skiner, snön smälter och om mindre än tre veckor är våren här med fågelkvitter och blåsippor. Tänk att få vårrusta segelbåten, jag ryser av välbehag.

So long

Nicke