När vi lämnade Skåne, för första gången, hade vi en schäfervalp med i bilen. På vägen stannade vi och åt middag på en bar. I bilen lämnade vi valpen och matkassen. Vi skulle få besök redan dan därpå, som var söndag.

När vi kom tillbaka hade valpen ätit upp alla fläskkotletterna vi köpt och låg med sin tjocka mage i vädret i baksätet. Tyvärr hade affärerna stängt och på söndagar var de inte öppna på den tiden. När min moster kom på söndagen hade vi inget kött att bjuda på. Det blev en vegetarisk gryta. Och min moster som vi skulle glädja med fläskkotletter, som hon gillade.

Några dagar senare skulle min moster bjuda på stekt salt sill. Hon la den i blöt och ställde på diskbänken. Hon hade aldrig haft hund och visste inte att allt i matväg måste man låsa in.

Så mycket vatten som min schäfer drack efter den sillfrukosten har jag aldrig sett tidigare. Det var många liter.

Jag som har svårt att dricka tillräckligt mycket vatten (minst 8 glas per dag), kanske skulle ta efter hunden och börja dagen med en salt sill. Och i sill finns det också Omega 3 vilket är bra för oss LCHF-are.

Vi lärde oss att vi måste låsa in allt ätbart. Men det hjälpte inte, när vi fick besök av min mamma stekte hon en höna som nästa schäfer åt upp. Du kan själv läsa hur det hela gick till i ett tidigare blogginlägg.