En timmes träning om dagen. Det gör att även ungdomar som bär på ett genetiskt anlag för fetma får kontroll på vikten, enligt en ny studie som letts från Sverige.

 Det är forskaren Jonatan Ruiz vid Karolinska institutet i Huddinge som tillsammans med kollegor har undersökt 752 ungdomar i tio europeiska länder. Syftet var att studera om en timmes fysisk aktivitet om dagen kan upphäva effekten av en viss genvariant som ökar risken för fetma. Tidigare forskning har pekat på att varje mutation i denna gen kan kopplas till en viktökning på cirka 1,5 kg.

 Motion hade också en tydlig effekt på midjemått och andelen fett i kroppen bland ungdomarna som bar på genvarianten.

Enligt forskarna visar deras studie att en timmes motion om dagen kan kompensera effekten av det studerade genetiska anlaget för fetma, vilket de menar har stor betydelse för folkhälsoarbetet.

Läs mer>

Kommentar:
Det finns genetiska orsaker till varför en del av oss har svårare att hålla vikten än andra. Att använda motion som ett sätt att få ned vikten har av SBU ansetts som ett icke effektivt sätt. Jag kommer att tänka på ett program jag såg tidigt en morgon nu i påskhelgen. Det handlade om människors kamp för att uppfylla sina drömmar. Avsnittet jag såg handlade om en man som ville ställa upp i en löpartävling där man skulle springa 10 mil i ett sträck. Efter lång träning var han beredd på att ta sig an utmaningen. Han var smal som en sticka, vältränad och hade förberett sig oerhört väl.

När tävlingen kom igång slog han följe med en kille som inte alls såg ut som en maratonläpare; tämligen kort och satt och med en tydlig ölmage. Jag förstod inte varför den kille var med, kanske var det en svensexegrej? Killen hängde ändå med länge men så säger berättarrösten att 'nu följs de inte åt längre'. Jag tänkte att det ändå var en fantastisk insats av ölmagskillen som hängde med i gott och väl 5 mil. 

Döm då om min förvåning när jag sedan ser att ölmagskillen går i mål före den som programmet handlade om...  Det var den tjocka killen som hade sprungit ifrån tvärtemot vad jag utgick ifrån.

Motion brukar sägas vara bra för att gå ned i vikt. Men här hade vi alltså en kille som var så extremt vältränad att han kunde springa 10 mil i sträck. Ändå hade han inte fått en löparkropp utan såg mer ut som en soffpotatis. Motion är bra för kroppen om det håller sig inom rimliga gränser men för viktnedgång är det precis som SBU säger av begränsat värde. För vissa genvarianter kan det enligt studien vara bra med motion dock. 

//L-E L