För några år sedan trodde jag att det var så att proteiner kunde brytas ner till socker p.g.a. att alla sa det, inte av något annat skäl.
Jag har hört talas om att det skall finnas studier som visar det men jag har aldrig sett några som verkligen visar det (å andra sidan finns det ju studier som visar att mättat fett är farligt så dessa studier kanske inte säger så mycket heller, eller också kanske de gör det men jag har som sagt inte sett några).
Men jag insåg ganska fort att det var mycket av allt som sas om LCHF som inte stämde så jag började testa saker på mig själv. Jag insåg också att det var väldigt svårt att tyda studier för dels måste man läsa hela studien, man måste förstå vad de verkligen gjort och man måste veta vem som betalat den. Man måste också fundera ut om det var nåt metodfel som var gjort, felkällor som kunde tänkas finnas m.m. m.m. Så det slutade jag med efter något halvår till förmån för.....
...att läsa om andra människor. Jag läser i forum, på bloggar, jag ställer frågor då jag inte förstår. Jag pratar med läkare antingen personligen eller via e-mail. Jag pratar med forskare på samma sätt. Jag läser säkert om LCHF 3-4 timmar om dagen i snitt och har gjort det i över 4 år nu. Allra mest läser jag om andra människor och deras egna erfarenheter av att börja äta rätt. Men dessutom....
....Jag testar/studerar saker på mig själv och har gjort det i stort sett hela tiden sedan jag började mitt LCHFande. Jag har dessutom hjälpt lite drygt 250 personer och haft en del av deras hjälp att testa/studera olika saker också.
Jag har visserligen "bara" gått ner ca 44kg från min maxvikt men jag räknade ut för något halvår sedan att jag sammanlagt gått ner över 90kg p.g.a. att jag med planerade (och även oplanerade) studier på mig själv gått upp en hel del under denna tid.
Men jag har aldrig någonsin hört talas om någon som i verkliga livet går upp av att äta mycket protein. Jag har heller aldrig varit med om någon som gått upp i vikt av att äta sig ordentligt mätt. I stället skulle jag vilja säga att det är så vi skall göra, äta oss mätta så att kroppen får det den behöver. För alla har vi ju märkt att våra hungersignaler börjar fungera ganska snabbt, så varför inte använda oss av dem.
Jag gillar också att försöka tänka naturligt och hur det är meningen att vi skall fungera. För några 100 000 år sedan hade vi inga kostverktyg, inga dietister och inget viktväkteri. Men eftersom vi inte kan bli feta utan kolhydrater och slapp experter som sa åt oss att äta kolhydrater så klarade vi oss ändå.
Men hur är det då med proteinet?
-
Jag har läst studier om en del inuiter som ätit ungefär 40E% protein och ca 4000kcal om dagen det betyder 1600kcal = 400g protein per dag ! De var inte tjocka.
-
Jag har läst om tjejer (som skall väga) i 60kg-klassen som ätit 1-1,3kg köttfärs per dag och de normaliserar sin vikt vare sig de är underviktiga eller överviktiga.
-
Jag har provat på mig själv och sett en tendens att jag går ner mer i vikt ibland med mer fett%. Men jag har aldrig varit i närheten av att gå upp i vikt av att äta mycket protein och det högsta jag själv varit på är nästan 40E% under några veckors egna studier.
-
Hur skulle urmänniskan kunna veta hur mycket protein han fick i sig för att inte gå upp i vikt? Svaret är ganska enkelt, vi kan inte bli tjocka på protein och urmänniskans sätt att äta lär ha varit enormt stora skillnader i protein-/fett-intag och att det jämnade ut sig och inte var något problem.
Alla de som trott sig gå upp i vikt (eller för all del hamna på en platå) av vad de tror är för mycket protein har i samtliga fall hittils varit för mycket kolhydrater. Visa mig gärna en enda människa som äter sig mätt, äter mellan 60-90E% fett, resten proteiner och 0-ar kolhydrater och som blir fet av det... Jag har inte hittat någon än och jag har letat i många år nu. Samtliga dessa blir istället normalviktiga och får, vad jag kan se, optimal hälsa. Det tar lite olika lång tid men alla kommer dit om de bara är villiga att dra ner kolhydraterna nog mycket.
Ett kort färskt exempel. Jag försöker Zero-carba, NCHF:a, ZCHF:a eller vad man nu skall kalla det. Jag försöker 0:a kolhydraterna just nu. Jag försöker också äta mig ordentligt mätt varje gång jag äter, så behagligt ordentligt mätt som möjligt. Obs, jag säger inte att det är optimalt på något sätt, utan att det är just det här jag studerar just nu bara. Eftersom jag som ett 3:e kriterium äter när jag blir hungrig nästa gång så blir det just för mig ca 20-30 timmar mellan mina mål just nu (och jag säger inte heller att detta är bra utan bara det jag studerar just nu).
Jag bor också på Cypern stora delar av året och får därför då och då besök av vänner som kommer hit på semester. Nu har vi haft besök av ett par i 10 dagar. Jag gjorde då ett litet avsteg och drack sammanlagt 4 glas vin och några hundra gram feta och halloumi (som båda har lite kolhydrater) under denna tid. På dessa 10 dagar gick jag upp nåt kg eller möjligen stod jag stilla, lite svårt att säga för min våg är inte helt 100% här nere. Före det hade jag ett snitt på 4 veckor på 1,9kg/vecka. Då jag slutade med detta "otyg" gick jag direkt ner 2 kg på några dagar. Mitt proteinintag skiftar rätt mycket från dag till dag beroende på hur jag känner mig och vad jag vill äta.
Vad jag fortfarande försöker säga är att mitt protein-intag som skiftar relativt mycket från dag till dag inte märks, men några gram kolhydrater och 1/4 glas vin i snitt per dag stoppar min viktminskning.
Jag har definitivt erfarenheten att många är mycket känsligare än vad man tror/vill tro.
Så jag vill uppmana alla än en gång att tänka naturligt. Och som jag ser det så skall vi äta ungefär så här och det har jag skrivit flera gånger förut här på LCHF.se:
-
Ät er mätta
- om man råkar äta för mycket så har jag heller inte sett att det spelar någon mer roll än att man kan må lite dåligt
- hellre för mycket än för lite faktiskt. -
Använd det fina kostverktyget till att kolla att ni ligger någonstans mellan 60-90E% fett och helst resten proteiner. Har ni ingen ätstörning så bry er inte om något mer. (Det här är ju inte så naturligt men vi måste ju börja lära oss först innan det går naturligt eftersom alla experter har inbillat oss precis det motsatta hela våra liv).
Om det blir 4000 kcal om dagen ett tag så låt det bli det. Ni äter av en anledning och det är för att kroppen vill bli frisk så fort som möjligt och det känner den bäst själv. -
0-a gärna kolhydraterna helt om ni kan, det är de som gör hela skillnaden. Alla behöver naturligtvis inte göra det för att få sin normalvikt, men den optimala hälsan då? Nåja, ju mindre är desto bättre, så långt kan vi ju vara överens i alla fall.
-
Ät när ni är hungriga nästa gång. Och drick gärna när ni är törstiga också för den delen, man behöver inte dricka annars. Så alla som har vattenflaskor med er överallt, se hur mycket ni egentligen behöver dem.
Jag tror inte bara att detta är viktigt för att gå ner i vikt utan för att kroppen skall börja må så bra som möjligt så fort som möjligt. Lär er lyssna på era signaler, Det är därför vi har dem. De talar också om för oss om vi äter för mycket fett eller för lite fett. Och då ni har kommit så långt att ni känner då ni fått i er för mycket resp. för litet fett då behöver ni inte kostverktyget längre utan kan gott kosta på er att börja lära andra människor hur de skall äta istället.
Socialt måste man ju pricka in måltiderna med de man vill äta dem med. Men det är ganska lätt att göra faktiskt, bara efter några dagar eller någon vecka så är det ganska lättstyrt och man vet att ett litet kokt ägg eller nåt kan hjälpa en några timmar medan man t.ex. har hoppat över lunchen för att man inte var hungrig då och väntar på middagen med familjen.
Gör det enkelt, gör det naturligt (så noga är det inte på något utom att minimera kolhydraterna) och lycka till.
Lev inte för att äta, livet är mycket mycket roligare än så.. Ät för att leva istället för nu har ni fått verktygen för det.
Lita inte på vad jag säger, lika litet som ni skall lita på vad någon annan säger. Läs, begrunda och dra egna slutsatser och lita inte på någon, speciellt inte om de får betalt för att säga nåt.
/Mats