Hej alla goda vänner och tillika bantare. Sitter just och filar på en skröna med anledning av dagens diabetesnyheter, ändring av kostråden. Lägger ner projektet, finner helt enkelt ämnet lite tråkigt. Man försöker på alla vis tillmötesgå livsmedels och läkemedelsindustrin och ältar därför ständigt samma sak. Hur mycket socker kan jag som diabetiker få äta när jag inte tål socker. Tänk att det finns professorer, som ännu inte lärt sig det rudimentära. Tål man inte något, så ska man låta bli att komma nära det. Dock bl. a. Erik Edlund skrev en bra kommentar under dagens nyhetsklipp. Håller med de andra inläggen också.

Senast jag flög rapporterade flygvärdinnan, att eftersom det fanns en jordnötsallergiker ombord, fick vi inte äta eller ens öppna en påse jordnötter. Som sockerallergiker däremot ska du följa kostråd stinna med socker, hej och hå.

Nu till något mer väsentligt, undringar på forumet om vi ska fortsätta köra ”Banta med Nicke”, eller om vi ska lägga verksamheten i träda, i väntan på bättre tider.

Ja om ni tycker vi ska fortsätta så gärna för mig, även om jag tycker ni kör aktiviteten bra på egen hand. Min roll kan väl främst uppfattas som ”peppare”. Tycker många av er besitter kompletta och helt fantastiska kunskaper i ämnet LCHF, mycket, mycket mer än nästan alla kostrådgivare, dietister och även läkare. Sträck på er!

Så här års går de flesta bantningsambitioner oavsett vilken metod, ner på sparlåga. Kanske lockar så mycket annat, nu när Kung Bore med sina isiga händer slutligen släppt greppet om oss.

Uppmärksammar också, att MatsF snart kör igång noll kolhydrater för den som vill följa. Kan man utesluta kolhydrater helt så är det bra, men det blir ingen dans på rosor. Ingen grädde, ingen blomkål, i princip bara kött, fisk, fågel och fett. Ska bli kul att följa med. Roligt också om ni som deltar kan dela med er på bloggar och med kommentarer, så man får grepp om hur det hela fortlöper för er. Kanske är det något jag saknat lite. Av tillgänglig statistik ser jag att flera hundra varje dygn följer det jag skriver men ytterst få medlemmar och alltid samma tappra skara kommenterar och delger. Tror vi alla vinner på om det blir mer liv i luckan. Kritik, positiv såväl som negativ, om än inte sårande, gör gott och är lärande.

Själv förespråkar jag en något liberalare form av LCHF än noll och fakirmodeller. Man får inte bli för extrem i sitt förhållande till maten. Det gäller att skapa sig sin mattallrik så den blir god och nöjsam. För egen del står jag mig extra länge om jag ätit rikligt med fett. Gärna är jag också med på alla måltider, för mig är det ett sätt att vara social och det ger gemyt och gemenskap. Viktigt!!

Nästa synpunkt gäller maten och vad den ska bestå av. Eftersom vi ska lära oss att ändra usla beteenden och ta bort dåliga matvanor, så gäller det att finna en nöjaktig modell, som du kan leva med resten av livet. Att under någon tid, veckor eller månader vara extremt återhållsam med det ena eller det andra är väl inget större problem, bara du inte fastnar i självspäkelser och nojor. Jag har aktivt tagit del av problemen för unga människor med ätstörningar och därtill hörande följdverkningar och lova mig, se till att inte hamna där, då får du problem som jämfört med några kilon för mycket är ofantliga och mycket svåra att bemästra. Som så många skriver, på sikt blir allting bra, bara kroppen reparerat sig och kommit in i de nya vanorna, vilket kan ta lång tid ibland, men alltid ger ett gott resultat.

Då och då får jag mail från medlemmar, som beslutat sig för att återgå till kolhydratsätandet. De kan helt enkelt inte motstå sockret, de har ett sockerberoende som de inte själva bemästrar.

Kom ihåg, människokroppen behöver inte en enda kolhydrat. Den är inte ens byggd för att klara av kolhydratsfrossandet. Hörde just på radion, att den farligaste formen av cancer är i bukspottskörteln. Vet ju ingenting om detta men reflekterade ändå över, att det är bukspottkörteln, som levererar allt insulin. Vet sedan gammalt också, att nuförtiden producerar kroppen mer insulin på en månad, än vad som förut behövdes för en livstid. Även om man inte levde så länge förr är det ändå oroande siffror. Visst är det konstigt också, att ett så litet oansenligt och otillräckligt organ ska leverera allt det insulin som kroppen tvingas till när den får sina kolhydrater. Därför gott folk, se till att vara på rätt sida, den utan kolhydrater.

Nu blir det inget mer peppande för idag. Ni som bantar, reflektera varje dag, ska jag äta detta, eller detta. Är jag inte mätt och nöjd ändå, utan den sista tuggan? Nöjd men inte mätt.

Kram på er och

So long

Nicke