Jag kan gå upp i vikt av precis vilken diet som helst! Nämn en diet och jag hittar ett kryphål omgående, de flesta dieter har något "fritt" livsmedel, och det är där jag genom åren har satsat allt! Viktväktarna låter en tillexempel äta fritt av potatis - vips så har jag komponerat och uppfunnit stinna chokladkladdkakor med mosad potatis i i stället för vetemjöl, sockret byter jag ut till sötningsmedel och smör o cremefraiche finns det ju hur många som helst helt fettfria alternativ. Slutligen står jag där med en kaka som innehåller nästan inga points och då tycker jag det är helt OK att äta halva kakan i ett nafs!
Jag lovar, jag gick upp ca 10 kg på att vara med i Viktväktarna, först minus 10kg, sedan gick jag upp allt +10 till i lagom "äta kaka takt".
Vår käre "fettprofessor" gav ut många böcker som jag läste från pärm till pärm, på ett ställe stod det att man i stort sett inte KUNDE gå upp i vikt av kolhydrater. WOW!!!! Mina tallrikar fylldes av pasta och nudlar i alla dessformer, äntligen ett livsmedel man kunde äta fritt av på riktigt och samtidigt bli proppmätt, till min stora lycka hade det också kommit ut en 5% hårdost på marknaden också som man kunde riva på pastaberget. Men det gällde att äta fort, för när den nästan fettfria osten smält och sedan svalnat lite blev den ganska plastig och svår att ha o göra med. Tur att man alltid varit en turboätare!
Med herr Rössners goda råd kunde jag baka de mest fantastiska tårtor och kakor "utan allt" ibland frågade mina besökare vad de egentligen innehöll eftersom jag mest rabblade allt de inte hade: inget socker, inget smör, ingen grädde... Visst gick jag ner i vikt, lätt som en plätt - bort med allt fett! Tills en dag då kläderna inte passade, trots att jag bara ätit kolhydrater utan fett - hur kunde det hända?! 
Sen kom GI trenden med fullkorn och långsamma kolhydrater. Det blev ungefär som Rössners fast allt vitt blev brunt, tråkigt och orsakade gaser som inte var av denna värld. Paulun kom med några supersmarta bröd som man också fick magknip o gaser av. Man kunde plötsligt äta allt fast nu var man tvungen att motionera också så det blev ett kort på närmsta gym men det var jättejobbigt att gå dit. Mest för att man hela tiden var tvungen att "knipa igen" så inte gasmolnet av allt fullkorn man klämt i sig till frukost skulle explodera i någon ansträngande rörelse. Jag gick inte ner ett gram.
Idag är det LCHF som gäller, ja det är det sedan 2 år tillbaka. Jag har gått ner det jag en gång gick upp med hjälp av viktväktarna & Rössner, men har en god bit kvar. Har funderat på varför det står still, jag är ju så duktig (!?) FUnderade ett tag till och kom på att jag ju såklart hittat kryphålet även med LCHF. Någonstans i begynnelsen av mitt LCHF liv läste jag på denna site att "man bör inte motionera för mycket i början". Jag lever på det än.....SNÄLLA kan någon expert skriva att det är dax att flytta på fläsket och att det är helt OK att börja motionera när man kört LCHF i två år?