Då är jag här igen då...Gör ett nytt tappert försök efter att ha trillat dit ordentligt i kolhydratträsket. Min värk i ryggen ger inte med sig och jag vet ju varför...Så nu biter jag ihop och gör det jag vill, innerst inne, men inte riktigt har orkat tagit tag i. Börjar med att registrera vad jag har ätit så att jag ökar min medvetenhet litegrann, så får jag ta det i lugn och ro... Fingret har helnat, förutom en fruktansvärt ful nagel som troligtvis kommer att trilla av inom några månader. Vi har drabbats av flera dödsfall i kretsen av vår familj på sistone vilket har gjort att det inte har funnits krafter kvar till mig själv. De som har gått bort har alla varit personer som jag har känt, nån lite mer än nån annan. Den senaste som gick bort var barnens pappas särbo. Inte nära vän till mig direkt men barnen har känt henne en stor del av sitt liv och eftersom jag är som jag är så känner jag starkt med dem och med deras pappa. 

Men nu vill jag ta tag i mig själv. Så...Här är jag igen. Nu kör vi!