Jag vet..

Vad är det, endast 3 veckor jag kört LCHF, men kört i min mening: "stenhårt".

Från vanligt skitkost med helt fel ätande med pizzor och Hamburgare nästan varje vecka till stressmat och ingen bra sömn, ingen motion.. halvdeppig på nya bristningar på kroppen, sjukskriven.

SÅ, fick jag denhär efterlängtade KICKEN; -"NU JÄVLAR"

Så har man kört i 3 veckor, mått BRA!

Magen känns som om den inte är min längre, ni skulle bara veta hur mitt liv sett ut. Toaletter är det första jag HAR  kollat av, papper i väskan (seriöst). Jag har planerat mina dagar efter hur jag ska hitta toaletter och Imodium Plus har varit min bästa vän.

Magen mår GRYMT bra med denna kost, så därför ska jag redan där sluta klaga och vara såsåsåså nöjd med detta liv med LCHF!

MEN, jag fick en såndär "aha"-upplevelse idag vilken tjockis man är- jag har nog inte accepterat det riktigt förrän just IDAG på den dumma dumma vågen (det var länge sedan jag vägde mig på denna men i fortsättningen måste jag ju gå efter just denna och den visade inget kul alls..)

Jag har inte gått upp, nej jag tror tom jag kanske har gått ned 1kg på 3 veckor, men svårt att säga eftersom jag aldrig "accepterat" min vikt och lagt ned energi på vilka siffror det stått.

Jag har inte haft en sund syn på mat och vikt, det har jag aldrig haft för att vara ärlig.

Första och enda gången jag varit seriöst i en viktnedgång var i VV, när jag gick dit och mådde skit så vägde jag 78kg (herre gu! 78 kg och 172 lång, jag skulle vara GLAD för detta idag)

Gick ned till 62-64  kg och när man ser foton idag undrar jag vem den tjejjen var, men DÅ kände jag mig lika stor och fluffig som idag då jag varken väger 64, 78 eller 85kg.

Just nu försöker jag vara "lagom" och inte stressa in eller ut i ngt just nu. Jag tror verkligen på detta för mig, men.. jag vet inte.. blev depp iaf fast det ser ljus ut på ngt sätt..

Det blir bra, det måste bli bra.. Kram!