Äntligen lite mörkt, kallt och jävligt. Regn och blåst. Friska fläktar medan svetten rinner i pannan. Frusna händer och överdragsjacka. Lite syra... lite andnöd... men mycket trött. Precis som det ska vara. Precis som jag älskar det. Fast gärna kallare och vitare på marken. Mössa och ångande utandning. Med bastu efteråt. (Tisdagsträningarna med Gävle OK i minne).

Första riktiga höstdagarna alltså... Skönt. Jag känner inte att höstdepressionen är nära utan tvärtom, glädjetider!
Men nära var det i måndags. Ville lägga av, flytta, byta utbildning, byta karriär, byta allt, sticka iväg. Fast det var nog bara för stunden. Nu har jag återfått lite vett.

Dagens pass var backintervaller i Åby: gillas starkt! Långa sådana (8-9min) och därför bara 2st denna gång, för att spara höften och försöka komma igång kontinuerligt.
Kändes lite småsegt men det är skönt att ha lite att jobba på. Kunna utvecklas.

Härlig kurva...

gonatt