Hej!
Nu har jag levt tre månader med lchf-kost och det bara flyter på, inga större omställningsproblem med kosten, men motionen får jag tvinga mig till, det är så tråkigt, Men jag ska hålla ut och få in vanan. Men nästa vecka kommer jag att motionera mera, ÄLGJAKTEN börjar och första veckan ränner jag runt i skogen i olika drev, det ser jag verkligen framemot.
De senaste veckorna har jag väntat på "återfall", ett tag funderade jag på att köpa en stor påse godis bara för att "få det gjort"  men jag har inte känt något sug alls.
Att suget är borta uppskattar jag mest just nu, det där suget som jag brukade likna vid svarta hål i rymden när jag försökt förklara för omgivningen hur suget känns. Det satt strax under revbenen och "sög" i sig allt, det är borta och det är så befriande och det stärker ju ens motivation ännu mera.
Mina små smörpaket som jag tar med mig överallt har blivit populära, jag bruka få dela med mig till mitt sällskap. Endast en gång har jag blivit tillsagd av personal att jag inte får ha "egen mat" med mig, till det cafet behöver jag ju inte gå tillbaka till. De flesta är intresserade och vill höra mera om lchf.  Men vilka fördomar det finns eller är de skrämda? Många tror att vi sitter och äter smör med sked till middag och att man inte får ersätta potatisen, pastan o.s.v med något och att kosten är enahanda, men det är ju tvärtom.

Ha det så gott och kämpa på!  Annica