Idag är det en tung dag när vi följer min älskade mamma till den sista vilan...

Min mamma har varit som navet i hjulet och vi andra ekrarna runtomkring. Vi barn o barnbarn har inte träffats så ofta och umgåtts, men vi har alltid vetat vad som hänt den eller den, eftersom vi alla varit o besökt lilla mamma genom åren. Där har man kunnat fråga om hon hört ifrån den ena eller den andra....Nu får vi hoppas att inte hjulet faller samman totalt när den viktiga mittpunkten är borta.....Vi måste se till att det inte blir så!!

Nu för tiden har det tyvärr blivit ganska vanligt att man inte "har tid" på samma sätt som man hade förr. Minns när jag var barn och kom från skolan tex och det kunde sitta en moster eller en kusin vid köksbordet o fika. Nu ringer man för det mesta o undrar om det går bra att man kommer över en stund (och stör). Klart jag förstår att det inte kan vara som förr, men saknar lite av den spontanitet som fanns då när inte alla var så upptagna...

Nu bor ju jag på landet, så vintern är lugn vad gäller spontana besök, men på sommaren händer det ibland att det dyker upp nån oanmäld och det tycker jag är jättetrevligt!

Allt för denna gång...