Det kan vara kost­vanorna som gör att svenska barn blir gluten­intoleranta tidigare än barn i andra länder, visar ny forskning som presenteras i sommar. En delrapport i den internationella så kallade Teddy-studien visar att svenska barn tidigare har förhöjda nivåer av antikroppar mot gluten än barn från andra länder med samma genetiska förutsättningar. Antikropparna innebär att de är i riskzonen för att utveckla glutenintolerans.

I slutet av 1980-talet femdubblades plötsligt antalet nya fall av glutenallergi bland barn i Sverige. Kostråden till nyblivna föräldrar ändrades, så att barn skulle börja äta gluten i små mängder för att hinna vänja sig vid ämnet. Samtidigt minskades mängden gluten i den välling som ges till de minsta barnen. Efter det sjönk antalet barn med glutenintolerans till samma nivå som tidigare.

–Det tyder på att kosten har stor betydelse, säger Daniel Agardh.
Men uppgifterna från Teddy-studien visar att även med ändrade kostråd och minskad mängd gluten i välling, så sticker de svenska barnen ut genom att tidigare utveckla glutenintolerans.
 
Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet här.
 
Kommentar: Som vanligt när det rapporteras i media om vetenskap om kost och hälsa så utsmyckas även denna artikel med massa resonemang om olika gener som skulle kunna vara orsaken till sjukdomen. Logiken i detta är att journalister tycker att det är mer spännande att skriva om gener med konstiga bokstavs- och sifferkombinationer än om mat. Forskarna å sin sida vet att det blir lättare att få forskningsanslag om man har hittat en gen som orsakar en sjukdom än om man hittar ett födoämne som orsakar sjukdomen.
 
Det intressanta med denna artikel är att forskarna i detta fall tvingas krypa till korset och medge att den mest sannolika orsaken till att svenska barn har mer glutenintolerans än andra har med maten (läs vällingen) att göra snarare än med unika svenska gener.  Vällingen är en svensk specialité som på 80-talet proppades full med vetemjöl vilket fick glutenintoleransen att skjuta i höjden. Innehållet i vällingen ändrades då så att det vetet byttes ut mot havre som innehåller mindre gluten. I andra länder är det vanligare att man efter amningen går över till bröstmjölksersättning som oftare är baserade på glutenfria ingedienser som majs och ris.
 
De slutsatser som jag tycker man ska dra av rapporten är att strunta i den svenska spannmålsbaserade vällingen. Amma så långt det går och gå sedan över till mjölk och mosad, riktig mat, gärna så fri från spannmål som möjligt. En slutsats som jag personligen tycker att vi inom LCHF-rörelsen bör börja dra är att inte bara titta på kolhydraterna. Att baka "LCHF-bröd" med gluten (som är ett protein) istället för mjöl som vissa gör, anser jag mycket tveksamt. Ur vissa hälsoaspekter är vete mycket värre än exempelvis ris även om kolhydratsmängden är densamma. Vete innehåller både gluten och lektiner. Lektinerna gör att tarmen läcker in proteiner i blodet vilket kan ge upphov till en rad olika allergiska, autoimmuna och inflammatoriska sjukdomar.
 
/Per Wikholm