Såg SVT Morgon och Charlotte Erlandsson-Albertsson som var snabb ut med att man blir trött i huvudet av fett men glad av kolhydrater. Kanske stämmer det på kort sikt - kicken man får av kolhydrater liknar den man får av narkotika och alkohol. Men att det på lång sikt skulle vara så är osannolikt. Eller tror C E-A på allvar att alla naturfolk som ätit lågkolhydrat under årtusenden såsom samer, nuiter, massaier och nordamerikanska indianer, gick omkring och var deprimerade livet ut?

Den mer sannolika bedömningen av studien är att det är socialt handikappande att inte kunna äta som alla andra. Måltiderna är sedan urminnes tider och även på dagens moderna arbetsplatser en tid för social interaktion och att ständigt behöva försvara varför man äter annorlunda än alla andra är påfrestande.

Sen förtjänar denna studie en ytterligare kommentar. De båda kosterna belades med kalorirestriktion. I den längre 2-åriga studien A TO Z (Atkins, Traditional, Ornish, Zone) fick deltagarna följa råden i respektive bok d v s Atkins-ätarna fick ingen kalorirestriktion. I denna studie gick de ned mer i vikt än övriga tre kostvarianter medan de i dagens refererade studie hamnar på samma viktnedgångsresultat. A TO Z-studien är mer relevant för vad som händer på lång sikt. Ingen orkar i längden med att räkna kalorier och vara hungrig.

Per Wikholm, LCHF.se