Expressens ledarskribent Malin Siwe skräder inte orden i debbatten om skolmaten. "Låt maten tysta mun, föräldrar" är rubriken på hennes inlägg.
"Numera möter personalen, framför allt på förskolorna, föräldrar med mycket bestämda synpunkter på vad deras barn ska få äta. Sockerhatarna är många. På åtminstone ett par förskolor på olika håll i landet har de lyckats stoppa förskollärarna från att baka kakor med barnen, pedagogisk bakning går de med på - men då ska det vara av nyttigt bröd.
Bullar, kräm och nyponsoppa har försvunnit från många mellismenyer efter ingripande av anti sockeristerna. "
Någon vän av LCHF-alternativ i skolan är Malin Siwe inte. Detta är hennes kommentar till debatten om gymnasietjejen i Kiruna som blev nekad LCHF-lunch trots läkarintyg:
"Högre upp i åldrarna är det eleverna som ställer krav. De nöjer sig inte alltid med att det finns ett vegetariskt alternativ till dagens och att köket tagit hänsyn till allergier.
Varför kan man inte få LCHF-mat (lite kolhydrater mycket fett). Eller GI? Varför ska jag tvingas äta vegetariskt nästan jämt för att de inte har halalkött? Ingen respekt liksom."
Här kan du läsa hela Malin Siwes ledare.
Kommentar: Malin Siwe skriver ofta på ett roligt sätt men här tycker jag nästan bara det blir plumt och föraktfullt.
Utgångspunkten för artikeln verkar vara att skolmaten är gratis och därför ska inte föräldrar skåda den givna hästen i mun utan vackert låta sina barn svälja vad som serveras. Är man muslim ska man tydligen acceptera att äta vegetarsikt nästan hela veckan och har man hälsoproblem som enligt läkare blir bättre av LCHF-kost så är det bara att låta maten tysta mun när det bara finns pannkaka på menyn.
Ett av Siwes argument mot det hon föraktfullt kallar för "a la cartekök i skolan" är att det blir dyrt och tar resurser från undervisningen. Personligen tycker jag att det är vettigt att investera i en näringsrik skollunch för annars är pengarna på undervisning bortkastade. Erfarenheterna från Norge och USA som inte har fria skolluncher är inte uppmuntrande. Det resulterar ofta i att det är mackor och sötsaker som bärs med hemifrån.
Det är lite konstigt att denna debatt uppstår just nu. Det har för de flesta (möjligen med undatag av Siwe) varit självklart att allergier, religiöst motiverade matval, liksom veganism ska respekteras i skolan. Men när någon på medicinska grunder önskar LCHF då drar debatten igång. Varför ska strecket dras just vid LCHF?
Acceptera istället fullt ut att även skolmaten, precis som resten av vårt samhälle har indivdualiserats och att det kommer att fortsätta. Det som är omodernt är snarare tanken på att precis alla elever ska äta precis samma sak en viss dag: Ärtsoppa med fläsk och pannkakor med sylt på torsdagar. Lösningen är inte a la cart men varför inte duka upp en buffé med såväl LCHF-, vegetariska-, glutenfria- och halal-alternativ. Visst blir det kanske dyrare än att köpa in Sodexos cook-and-chill-ärtsoppa och pannkakor som tillagades för flera dagar sedan. Men vinsten är att fler elever skulle äta sig mätta på en näringsrik kost.
Det spelar ju faktiskt ingen roll hur näringsrik skolmaten är om en stor del av eleverna inte kan eller vill äta den. Mina egna minnen från 1970-talets skola var att man löste frågan om näringsriktighet med att servera billiga livsmedel som inte åts upp. Så för att någon kommunal kostchef skulle få pluspoäng för näringsriktig mat så serverades c-vitaminrik, rå vitkål eller kålrot helt okyddat i stora bitar. Vem ville äta det? För att nå upp till protein-, mineral- och A-vitaminbehoven serverades likadeles okryddade leverbiffar med en konsistens som gjorde att ingen vid ett blindtest, skulle ha klarat av att avgöra om det var leverbiff eller en wettex-trasa som de åt.
En skolmatsbuffé skulle kräva lite mer nytänkande. Skolan skulle få pröva sig fram hur mycket fullfeta produkter, grönsaker, sojakorvar och halalkött som gick åt per dag men i slutändan skulle det resultera i mindre kastad mat och att fler elever åt sig mätta så att de klarade av hela skoldagen.
/Per Wikholm