Här är en mycket bra intervju med Lierre Keith, författaren till Vegomyten (The Vetgetarian Myth)på YouTube (på engelska). Om du inte redan har läst boken så gör det. Det är en av de viktigaste böckerna som givits ut på senare tid och en fantastisk genomgång av matens konsekvenser för vår hälsa och miljön.

Se hela intervjun här.

Denna inetrvju är knappt en halvtimme lång, på engelska men i ett lugnt tempo som de flesta kan hänga med i. Leirre Keith berättat pedagogisk om varför vi inte är vegatarianer/veganer av naturen, vilka hälsokonskvenser det kan få. Hon berättar om tandläkaren Weston Price och hans fru som reste världen runt för att dokumentera tand- och käkhälsa hos olika befolkningar som fortfarande åt ursprungig mat. Hon berättar om spannmålets negativa konskvenser för hälsan. Hon berättar om det orimliga i att vi idag nästan bara äter de magra köttbitarna med lite fett medan ursprungsbefolkningar prioriterade de näringsrikaste fettrika detaljerna och inälvsmaten.

Vi får höra om hur spannmålsjordbruk kräver en fullständig "biotisk rensning" där i princip allt annat levande på åkern utrotas ned till bakterinivå. Keith illustrer konsekvenserna av detta med den amerikanska erfarenheten där präriens fyra meter tjocka matjordslager eroderats ned till några få centimeter och vilka konsekvenser det får för miljön. Hon berättar om hur USA bytt 70 miljoner vilda bufflar på prärien mot 40 miljoner plågade nötkreatur i djurfabriker. Hon slår hål på myten att spannmålsodling är ett effektivt sätt att ge oss kött. Antingen kan man utrota allt levande på en hektar mark och odla upp majs på den och på det sättet föda två kor eller också kan man låta marken vara prärie - ett fungerande biologiskt kretslopp - och i slutändan ändå kunna föda upp två kor på den.

Hon beskriver det moderna spannmålsjordbruket som ett ständigt krig med naturen som det kräver enorma energimängder för att vinna. Bara i staten Iowa kräver jordbruket energi motsvarande 4 000 Nagasaki-atombomber. Det positiva är att naturen har en stark förmåga att återhämta sig och här tar Keith upp exemplet Tjernobyl där naturen och djurlivet återhäntat sig och nu frodas. I slutet gör Leierre Keith och en mycket tänkvärd retorisk vinkling: Kanske är en kärnkraftsolycka en betydlligt mindre katastrof för vår miljö än det moderna jordbruket?

/Per Wikholm