
Symtom på adhd är dubbelt så vanligt bland patienter som ska göra en operation mot fetma än i den övriga befolkningen, visar en Uppsalastudie. Ofta är besvären kopplade till stört ätbeteende, oro och nedstämdhet. (TT)
Symtom på ADHD är mer än dubbelt så vanligt bland patienter som står inför en operation mot fetma än i resten av befolkningen, visar en studie i Uppsala.
Ofta är besvären kopplade till stört ätbeteende, oro och nedstämdhet, skriver Upsala Nya Tidning.
Studien av 187 fetmapatienter "ger ytterligare stöd för uppfattningen att ADHD kan vara en viktig faktor att beakta vid fetma", säger psykologiprofessorn Ata Ghaderi vid Uppsala universitet och efterlyser mer forskning.
Källa: TT
Kommentar: Intressant fynd och det är bara att instämma i att mer forskning behövs. Men om jag återigen ska titta i min kristallkula så ser jag att risken är stor att denna forskning kommer att leta i fel hörn. Istället för att titta på det intressanta sambandet mellan stört ätbeteende och ADHD och den intressanta frågan om vilka kostfaktorer som kan tänkas vara orsaken så kommer det att bli forskning som bevisar nyttan med magsäckoperationer, forskning om vilka gener som samvarierar och forskning om potentiellt storsäljande läkemedel som skulle kunna tänkas ge lindring.
ADHD är ytterligare en i raden av"västerländska" sjukdomar som nu gör sitt intåg världen över. Det ökade antalet diagnoser uppvisar liknande mönster som fetmaepidemin, ökningen av diabetes, alzheimers, glutenintolerans och en rad cancerformer. Förändringar i kostmönstret i riktning mot västerlänsk skräpmat ger samma resultat världen över.
Det är svårt i detta sammanhang att undvika att dra parallelerna till epedemin av hjärtinfarkter som började uppmärksammas på 1950- och 1960-talet. . Precis som i fallet ADHD restes befogade invändingar. Den observerade trenden kunde åtminstone till en del förklaras av att olika länders olika sätt att diagnosticera sjukdomen. ADHD-diagnosen är ännu mer diffus än hjärtinfarkter och görs huvudsakligen med hjälp av formulär med i högsta grad subjektiva värderingar av sådant som koncentrationsförmåga, temperament och samarbetsförmåga. Likväl verkar det även i detta fall finnas en ökande trend som är bestående även när man försöker rensa för diagnosticeringsproblematiken.
Hjärtinfarkterna samvarierade med ökad konsumtion av socker men flertalet forskare valde att istället fokusera på samvariationen med ökad fettkonsumtion. Det mättade fettet och kolesterolet (samt salt) kom att utpekas som orsakerna. I själva verket bestod 1900-talets ökade fettkonsumtion inte alls av naturligt, mättat, animaliskt fett, utan av härdade och delvis härdade (artificiella transfetter) vegetabiliska margariner samt omega6-rika vegetabiliska oljor. Ytterligare en paralell här: Fetma ökar risken för hjärtinfarkt liksom fetma nu verkar öka risken för ADHD. Men många hjärtinfarktpatienter är inte alls feta, liksom många ADHD-patienter inte heller är det. I kristallkulan ser jag forskare som springer runt som yra höns för att bevisa att fetman i sig orsakar ADHD istället för att fundera på om fetma och ADHD kan ha gemensamma orsaker.
Den senare fetmaepidemin och diabetesepidemin tog fart under 1980-talet. De starkaste samvariationerna här är ökad sockerkonsumtion, framförallt i form av den billiga fruktossirapen framställd från majs samt en ökad konsumtion av processade veteprodukter som pizza och pasta. Ökningen av ADHD och alzheimers sammanfaller med denna tidsperiod.
Det finns ett par rimliga hypoteser här som borde testas i kliniska studier. Socker och snabba kolhydrater (som raffinerade veteprodukter) påverkar definitivt hjärnfunktioner med humörsvängningar och koncetrationsproblem till följd av berg-och-dalbanan i blodsockernivå. Veteprodukterna är unika med sitt höga innehåll av glutenproteiner som forskare i växtförädlingen medvetet eftersträvat för att förbättra bakegenskaperna. Pizzabagaren skulle inte kunna imponera med att snurrandes kasta upp pizzadegen i luften om den inte innehöll mycket gluten.
Baksidan av det höga gluteninnehållet är att en del av glutenproteinerna är gliadiner. Dessa bryts i kroppen ned till så kallade exorfiner, morfinliknande subsatanser som binder till hjärnans morfinrecepteror. I kliniska studier på schizofrena patienter har borttagande av vetprodukter visat sig förbättra symptomen. Kan ADHD också ha ett samband med den ökande glutenkonsumtionen? Dessa två hypoteser om socker/snabba kolhydrater och gluten är i minna ögon sannolika hypoteser. I kristallkulan ser jag dock forskare som kommer att studera sambandet mellan ADHD och konsumtion av mättat fett, rött kött och salt. Jag får hoppas att det är något fel på min kristallkula ;-)
/Per Wikholm