
Igår kväll sändes första programmet av Sverkers stora strid i SVT. Tyvärr blev det som väntat, snuttifierat och en kakafoni av deltagare som avbröt varandra i hopp om att få en syl i vädret.
För er som missade programmet så finns det att se här.
För er som missade programmet går det också alldeles utmärkt att strunta i att se det. Ni har inte missat något väsentligt.
Om man ska försöka att säga något positivt om programmet så var det att det huvudsakligen fokuserade på socker och inte på fett som huvudorsak till fetma. I övrigt var det dock som vanligt med moderna debattprogram. För många deltagare som antingen pratade i munnen på varandra eller blev avbrutna av programledaren. Infotainment när det är som sämst.
En ansenligt summa tv-licenspengar hade investerats i att flyga in ett stort antal experter och andra deltagare till Umeå. Bäst var Martin Ingvar, Sverges mest kände hjärnforskare. Han gjorde vad han kunde för att förklara att de kolyhdratrika kostråden från Livsmedelsverket var en del av problemet men fick se sig avbryten av programledaren och Clude Marcus. Vad är poängen med att flyga upp en av Sveriges främsta forskare från Stockholm till Umeå om han aldrig får tala till punkt och kanske bara får ett par minuters sammanlagt talartid?
Och värför var det tvunget att det skulle finnas tre förestpråkare för Livsmedelsverkets kostråd på plats? Dels Maj-Britt Hellenius som sitter i Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsa, dels en talesperson för samma verk och sist och inte minst Claude Marcus. Programmet hade kunnat bli riktigt bra om Martin Ingvar och en av dessa Livsmedelsverksförespråkare hade givits 20 minuter till en seriös debatt om vetenskapen bakom fetmaproblematiken. Sedan hade Göran Greider och Birgitta Ohlson kunnat få drabba samman om politiska frågor som socker- och fettskatt.
Ytterligare en liten kommentar. Det var ett bra pedagogiskt upplägg när Sverker hälde ut 40 kilo socker på ett bord för att illustrera den årliga sockerkonsumtionen. Tyvärr är detta i dagsläget en underdrift. Utöver själva konsumtionen av vitt socker så har vi numera också fruktos och fruktossirap som inte räknas med i samma statistik. Utöver det finns lurendrejeriet om tillsatt socker. Kanske har ni noterat att det numera finns glögg och sylt "utan tillsatt socker". Istället för tillsatt socker så tillsätter man högkoncentrerad fruktjuice av äpple, druvor eller päron. Sockermängden blir densamma men i statistiken ser det ut som om konsumtionen av tillsatt socker minskat. Samma sak händer i statistiken när 60- och 70-talets saft med tillsatt socker byts ut mot juice eller läsk med tillsatt fruktos. Så verkligheten är ännu värre än Sverkers 40 kg socker på bordet.
/Per Wikholm
UPPDATERING: Gunillas blogg Vitt Begär har gjort en mycket bra sammanfattning av programmet här.