Efter massiv kritik mot Livsmedelsverkets nya "Måltidsbloggen" som påstod att den nya skollagen innebär att Livsmedelsverket kostråd måste följas slaviskt, tar nu verket bladet från munnen och erkänner vad som faktiskt står och inte står i Skollagen.

Här kan du läsa Livsmedelsverkets nya och mer sakliga information om vad som står och inte står i skollagen.

Ur denna text kan vi läsa följande:

”10 § … Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra läroverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.” (Skollag SFS 2010:800 10 kap. Grundskolan)

Kravet på att lunchen ska vara näringsriktig har lagts in i avgiftsparagrafen. Därför gäller kravet på näringsriktighet enbart de skolformer som enligt lagen ska ha avgiftsfria måltider – det vill säga den obligatoriska skolan (årskurs 1–9).

I sitt betänkande skriver regeringen att "Regeringen anser det inte möjligt att i lagen närmare föreskriva vad skolmåltiderna ska innehålla. Vid bedömningen av vad som är en näringsriktig måltid bör dock de svenska näringsrekommendationerna vara en utgångspunkt."

Kommentar: Jag säger som Gert Fylking alltid brukar göra när årets Nobelpris i litteratur tillkännages: Äntligen!!!

Nu börjar Livsmedelsverket att sakta närma sig sanningen. Jag tycker att det var en riktigt stor skandal (som borde ha uppmärksammats mer i media) när detta statliga verk blev ertappade med en ren och skär lögn på sin egen blogg. De skrev att den nya skollagen innebar att Livsmedelsverkets Svenska NäringsRekomendartioner (SNR) ska följas. Efter proteststormen ändrade de till "bör följas" men inte heller det är med sanningen överensstämmande.

Sanningen är att Livsmedelsverket i sitt remissyttrande över den nya skollagen, förde fram ett förslag med ett tillägg med just den innebörden. Det den svenska regeringen (och därefter de folkvalda i riksdagen) har gjort är att aktivt ta avstånd från Livsmedelsverkets propå. I lagen står ingenting alls om SNR. I förarbetena till lagen ger regeringen sin inställning tillkänna att man inte anser det möjligt att närmare föreskriva vad en skolmåltid ska innehålla samt en juridiskt och politisk väldigt luddig formulering om att SNR på sin höjd kan användas som ett diskussionsunderlag när man ska avgöra vad som är näringsriktigt.

Att en statlig myndighet direkt ljuger är upprörande. Verket har anställd juridisk expertis och jag har svårt att se att skrivningarna på måltidsbloggen bara var ett olycksfall i arbetet.

En nyhet för mig när jag läser Livsmedelsverkets nya skrivning om skollagen är att kravet på näringsriktighet bara gäller den obligatoriska, avgiftsfria skolan (årskurs 1-9) och inget annat. Förvisso tycker jag att det hade varit rimligt att även dagis och gymnasium skulle omfattas av ett krav på näringsriktighet (med stor tolkningsfrihet) men så är det faktiskt inte. Det har ändå viss relevans. Nyligen kunde vi läsa om gymnasietjejen i Kiruna som förvägrades LCHF-kost i matsalen trots läkarintyg. Att gå emot ett läkarintyg är förvisso absurt i sig - kan någon ens tänka tanken att en gymnasieskola hade gått emot ett läkarintyg om glutenintolerans eller mjölkallergi? I detta fallet var det dock en skolsköterska som hänvisade just till Livsmedelsverkets kostråd som orsak till att vägra erbjuda ett LCHF-alternativ till gymnasiestudenten.

Nu visar det sig att gymnasiet inte ens omfattas av kravet på näringsriktighet och ännu mindre den luddiga formuleringen i förabetena om att SNR bör vara ett diskussionsunderlag. Något lagstöd för att förvägra flickan LCHF-kost och aktivt gå emot ett läkarutlåtande finns därför inte.

/Per Wikholm

UPPDATERING:

Allt är dock inte frid och fröjd! Rackarspelet fortsätter med nya försök att köksvägen smussla in SNR på skolorna. Ett exempel är denna sajt "Skolmatssverige" De kommer till våren att erbjuda ett gratis verktyg till skolorna för att näringsberäkna maten. Lite subtilt hotar man med inspektioner:

"Den nya skollagens krav på näringsriktiga måltider innebär att varje skola skall kunna uppvisa resultat från en näringsberäkning eller annan typ av näringsbedömning. SkolmatSveriges verktyg syftar till att hjälpa skolan att följa de nya lagkraven men ger också skolan ett underlag (i form av en resultatrapport) att visa upp i samband med tillsyn."

Smart eller hur? Använd vårt gratis näringsverktyg baserat på Livsmedelsverkets kostrekommendationer (SNR) så har ni på skolan något att visa upp när Skolinspektionen eller polisens nationella insatsstyrka gör en gryningsräd i ert skolkök. Vilka står då bakom sajten "Skolmatssverige"? Jo, det är "the usual suspects" som Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Jordbruksverket i kombo med Karolinska Institutet och Sveriges Kommuner och Landsting. Hög imp-faktor med andra ord.

Tyvärr är jag uppriktigt rädd för att denna typ av maktspråk från myndigheter ger önskvärd effekt och skrämmer skolor till lydnad och underkastelse. Faktum kvarstår dock: Det står INGENTING i den nya skollagen om att man måste följa SNR. Det enda som står i lagen är att skolmåltiderna ska vara "näringsriktiga". Ett begrepp som regering och riksdag aktivt tagit ställning för att inte närmare definiera. Och de diffusa skrivningarna med häsnvisningar till SNR som finns i lagens förarbeten är till intet förpliktigande. Om regering och riksdag så hade önskat hade man kunnat skärpa formuleringen i sitt utlåtande och säga exempelvis att SNR "ska var utgångspunkten". Nu valde man att skriva att SNR bör vara en utgångspunkt. Det är någonting helt annat i juridikens och politikens värld!

Och om vi ska prata juridik: Sverige är numera en del av EU:s rättsliga system. I svensk juridisk tradition tar man hänsyn till vad som står i lagens förarbeten. I EU-rätten går man i enlighet med latinsk juridisk tradition, stenhårt på lagens bokstav. Det som inte står i själva lagen är inte vatten värt. Så att hänvisa till en diffus och svårtolkad skrivning om SNR i förarbetena till skollagen skulle inte hålla i EU-rätten (jo, jag vet, formellt heter det fortfarande EG-rätten).

Detta är inte helt irrelevant. Låt oss anta att en svensk kommun gör en offentlig upphandling av skolmat och ställer som krav att skollagens krav om "näringsriktig" ska uppfyllas. Ett företag som lämnat in ett anbud till kommunen men som avvisats för att det inte uppfyller SNR (kanske innehöll företagets anbud för mycket fett enligt SNR ) kan då i slutändan överklaga kommunens beslut till EG-domstolen. Kommunen ifråga har då väldigt lite juridiskt på fötterna om man försöker hänvisa till en diffus skrivning i ett förarbete till lagen och riskerar att drabbas av stora skadestånd. [Förtydligande: Om kommunen specifikt anger i upphandlingsunderlaget att SNR ska följas så funkar nog det men enbart en hänvisning till skollagen torde inte hålla i en domstol].

/Per Wikholm