Efter att ha varit i ”kost-träsket” under ett antal år hamnade jag till slut i LCHF kretsen.

I början var jag väldigt skeptiskt till att sluta med pasta, bröd, potatis och allt det andra jag ätit som basmat under hela min livstid. Jag har provat de flesta av dieten , räknat kalorier, undvikit det ena och det andra.

Aldrig tidigare har det stormat så mycket som det gjort nu när jag lever och äter LCHF. Det är nästan som jag hamnat i någon typ av religionskrig där det finns både arga förespråkare och motståndare. Den ena tv-debatten är värre än den andra. Ändå hävdar alla att deras motiv är i folkhälsans tecken.  Även jag har tagit ställning och är förespråkare nu för tiden och har nog värvat en del till att prova LCHF.

Jag försöker att inte sticka ut hakan eller hamna i för invecklade diskutioner, del s för att jag saknar medicinsk utbildning eller ens orkar läsa mig igenom några forskningsrapporter. Det enda jag har haft att komma med är MINA erfarenheter och observationer angående mitt liv och hur kosten påverkar mig. Jag ser även hur det påverkar min familj eftersom vi alla äter mer eller mindre enligt LCHF.

Det som egentligen fick mig att intressera mig för kost är min äldsta son. Han har typ 1 diabetes sedan 10 års ålder. Han är idag 21 år och är inte speciellt intresserad av någonting. Allra minst av maten han trycker i sig. Som förälder är det ganska nedslående men vuxna människor får ta sina egna beslut och ta konsekvenserna för dessa. En diabetiker som har konsekvent högt blodsocker kommer obönhörligen att få följdsjukdomar.  Jag tycker inte att jag är ute och cyklar när jag tror att i längden skulle min son och alla andra diabetiker gynnas av att sluta helt med kolhydrater eller åtminstone minska ner kraftigt från dagens kostråd. Om man drabbas av hjärt och kärlsjukdom pga högt blodsocker eller mättat fett är ju som att välja mellan pest och kolera. Men det är också en fråga det tvistas om, jag skulle nog välja fettet av flera andra skäl.

Ingen lever ju för evigt , det är ingen garanti för att jag ska slippa alla hemska sjukdomar vi människor kan drabbas av oavsett vilken typ av mat jag än äter. Däremot hur jag mår fysiskt, mentalt och känslomässigt vet jag nog själv bäst. Om jag blir dummare eller smartare? Vem kan avgöra sånt? Jag vet bara att jag tar klokare beslut när jag känner mig i balans, även detta speglar sig i mitt vardagliga liv. Att vara smart eller klok är inte samma sak, tycker jag.

Men jag KAN ju ha fel, hoppas att flera människor också kan inse att dom kan ha fel.

Tills dess… ha det så bra alla LCHF anhängare.