Viktminskning
Nästan varenda tidning inom populärpressens område har i varje nytt nummer med ett förslag till bantarmetod, recept och kändistips, hur går jag ner i vikt? Hur fort går det och hur många kilometer om dagen måste jag jogga för att nå målet?
Förslagen kan gälla hur mycket kolhydrater jag ska stoppa i mig, hur lite fett det måste vara på tallriken och numera vanligt förekommande, hur många gånger om dagen ska jag äta för att inte känna mig hungrig.
För att artikeln ska vara trovärdig visar man bilder på någon krake som lyckats tappa en massa kilon och som aldrig har varit lyckligare och aldrig kommer att gå upp i vikt igen!
Hur kommer det sig att folk gång på gång, vecka efter vecka köper nya tidningar med samma budskap inlindat på olika vis?
Varför genomskådas inte reportagen och metoderna? Fler och fler måste ju ha upptäckt det omöjliga i att gå ner i vikt när man uppmanas äta kolhydrater. Det vill säga om man inte äter så små portioner så man alltid ska gå hungrig och känna som att man svälter.
Jag kan vara uttömmande i detta ämne för jag vet hur man ska göra och hur man inte ska göra.
Ofta blir jag kommenterad att jag inte är annat än lekman och att jag talar tvärs emot vetenskapen. Sanningen är den, att skulle de så kallade experterna ha trängt in lika djupt i viktminskningens mysterium som jag så skulle de kunna kalla sig riktiga experter.
Dessutom, då skulle bantartipsen se helt annorlunda ut och då skulle de som verkligen vill och försöker, gå ner i vikt.
De skulle tappa många kilon och de skulle må bra, oförskämt bra.
Mitt intresse för viktminskning har hållit i sig ända sedan jag för första gången började bli för fet för att må bra.
I mer än 10 år lydde jag de officiella kostråden och följde de metoder som bland annat Viktväktarna propagerade för, (blev korad till årets viktväktare 1996 och i sanning, det blir man inte utan vidare).
Lika säkert som viktnedgången kommer börjar efter ett tag uppgången. Man bantar en ny sväng och lyckas gå ner lite och går åter upp efter ett tag. Det blir svårare och svårare eftersom kroppens hormoner har svårt att förstå vad man håller på med. Fenomenet kallas jo-jo bantning och är en hemsk upplevelse.
Promenader och joggingrundor blir fler och längre men de hjälper föga. Man idiotförklarar sig själv och blir detsamma av andra. Självklart gör jag fel, tipsen jag fått är ju kristallklara, ät ingenting, undvik fett och håll igång för jämnan. Puh vilket stålbad, måste vara författat av någon som inte varit fet eller ens har reagerat på överdrivet sockerintag.
Har du orkat läsa ända hit ska du nu få tröstens belöning. Även du kan gå ner i vikt, utan ansträngning.